Det var förstås en tidsfråga.
Vet ju att hon är igång igen
För vilken gång i ordningen?
Hejade för något år sedan
I kassakön på Ica.
Hon gav sig till känna
Valde att börja prata
Sa att hon alltid tyckt om mig
Jag sa jag tyckte om henne, vilket var helt sant.
Sen haft kontakt genom jobbet
Hon ringt på kvällen
Någongång väckt mig mitt i natten
Full
Aspackad
Skrikit o vrålat
Sagt att hon blir ihjälslagen, att polisen slutat åka till henne och mannen
Pratat med mannen, lika full han
Hon har inte vetat vem det är hon pratat med
Sågs en morgon för några veckor sedan på busshållplatsen där vi båda bytte buss.
Nickade åt varann
Hon höll sig liksom på sin kant
Bakfull?
Ikväll satt hon på bussen då jag gick på
Full
Aspackad
Hon hojtade rakt ut
”Där är min socialchef!
Hon hade min son.
Den ende förutom Solweig som jag litat på.”
På sitt sätt smickrande men...
Hon satt och drack sin öl
Talade högt och skränigt
Om sin son
Om sina döttrar
Om sitt barnbarn
Jag är såklart nyfiken men frågar inget
Hon satt och drack sin öl
Talade högt och skränigt
Om familjehemmet
Om familjehemmen
Om socialsekreteraren
Om socialsekreterarna
...genom åren
Jag håller såklart delvis med och bekräftar något
Hon satt och drack sin öl
Talade högt och skränigt
Om barnens fäder
Om männen
Om mannen
Jag fasar och lyssnar
... om hur de söp
... om hur de knarkat
...om hur hon jobbat inom vården
hemtjänsten
psykiatrin
hur hon vill hjälpa
hur hon saknar
hur hon inte orkar längre
hur hon älskar
hur hon blir slagen
Vi går av bussen
Hon med en krycka efter senaste misshandeln
En öppnad öl
En rygga med ölburkar
Hon blir kissnödig
Sätter sig snett bakom mig, vid busskuren, och kissar
Bussen kommer
Vi går på
Hon glömmer sin halvfulla öl
Hon sätter sig på sätet intill mig
Ett par störs, byter plats i bussen
Chauffören kommer till oss, uppmanar henne vänligt att tala tystare annars tvingas han be henne lämna bussen
Vi viskar tills hon blir upprörd, glömmer sig
Hon pratar högt, slår på mig
Slår mig på min arm och säger att hon alltid gillat mig, frågar om jag är nöjd nu
Jag tar hennes händer
Avvärjer
Vi viskar igen, tills hon glömmer sig...
Hon får reda på att min gamla kollega, Solweig
Hennes gamla socialsekreterare
Har dött
Hon gråter
Får äntligen skäl att gråta
Får äntligen skäl att krypa in i min famn
Bussen för oss söderut
Hon gråter
Jag håller om
Stilla
Ibland frågar hon ”är hon verkligen död”
Och gråten får ny näring.
Hon öppnar en ny öl
Vi närmar oss hållplatsen
Jag hjälper henne av
Vinkar genom fönstret
Där står hon
Ensam
Mager
Aspackad
Det var förstås en tidsfråga, innan vi skulle ses
Visste ju att hon var igång igen
För vilken gång i ordningen?