Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här hände för många år sedan. Men hos mig sitter de fast i minnet. Jag var så rädd!


I blåbärsskogen!

Min man och jag packade kylväskan med smörgåsar,
fyllde termosen med kaffe. Tog med en varsin vattenflaska också.

Så åkte vi iväg till skogen. Det var en bit att åka.
Sista biten efter en skogsväg som ej verkade vara trafikerad alls.
En varsin hink och bärplockare plockades fram.
Vi tog med vattenflaskorna.

Vi bestämde att vi skulle gå ner och fika vid bilen senare.
Vi gick en bra bit, så kom vi till ett fint blåbärsställe det var som en blå fäll.
Man går ju nerböjd när man plockar bär,
min man har för vana att dra iväg och kolla hur det ser ut framöver.
Han brukar alltid säga till eftersom jag är gravt hörselskadad.

Jag funderade på att han inte sa att han skulle gå iväg.
Reste mig upp i stående ställning lite då och då för att kolla efter honom,
ropade också hans namn och även HO,HO,HO!

Min tioliters hink var lite mer än halv, jag drack vatten och började känna mig orolig. Han fanns ingenstans, jag är så dålig på att orientera mig.
Visste inte riktigt var vi kom upp ifrån. Det såg likadant ut i terrängen.

Nu vill jag bara komma ner till bilen igen och få kaffe och smörgås.
Gick neråt en bit, hade gråten i halsen nu.
Jag bad gud om vägledning, drack vatten och försökte lugna ner mig.
Fick sedan en ingivelse att gå upp på en ganska stor sten.
Såg ut över skogen tyckte det såg likadant ut överallt.

Började ändå gå neråt, för vi hade ju gått uppåt.
Soligt var det och svetten rann, vattnet tog slut.
Men det var någonting som sa mig att bra gå på.
Nu äntligen började skogen glesna en aning.
Blev helt överlycklig när jag kom ner till en skogväg, men var det rätt väg?

Gick och gick, så plötsligt såg jag taket på vår bil.
Erkännas ska att jag grät. Men jag var även arg som ett bi.
Min man var på väg att gå att leta efter mig,
han blev så glad att jag kom gående.

Han hade också irrat lite fel, men mest orolig var han för mig som inte hörde.
Han hade sin hink full med blåbär, det var ju bra.
Vi fikade och slogs med mygg och broms ett tag sedan åkte vi hem.
Summan av kardemumman
blev att jag numer inte går längre än att jag ser bilen,
från där jag är och plockar bär.




Övriga genrer (Kåseri) av Ezmeralda
Läst 57 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-07-01 11:58



Bookmark and Share


  stormengudrun VIP
En spännande historia. med ett lyckligt slut :-)
2020-09-09

  Marita Ohlquist VIP
Förstår att det kändes oroligt, men det slutade ju väl, blåbär fick ni med hem som belöning för äventyret!
2020-07-02
  > Nästa text
< Föregående

Ezmeralda