----------------------------------------

Bär ännu kläder av sorg

ty tidens sargade ekande tomhet

befäster framtiden

Vad annat kan människolivet göra

när ordkriget tycks fortsätta föröda

Istället för att ena oss?

Målar svarta väggar

Klamrar stundtals fast vid ankarets hopp

Men följer bara med i dess djup

När mina upplevda sanningar

ytterligare bestyrks

Varför får inte naturens käftsmäll oss

att nu vakna upp en gång för alla?

Hur många mer liv ska behöva förintas?

Djurarter?

Fysiskt svaga individer?

Växtriket

Som får oss att överleva?

En gång grät jag tårar över kärlekens smärta

Nu är mina tårar snarare fallna för jordens

avsaknad av

kärlek för alltet

-------------------------------------