______________________________

Månskensklädda nätter väcker sinnet

beslagtar mitt hjärta

förvirrar min själ

likt midnattsblå längtan

ensam i världen

på väg längs den väg där jag tappade allt

dimman tätnar med timmarnas följe

gräver i djupet av forntida minnen

som tycks glesas ut alltmer

mörka ridåer i mitt sinne

stjäl stundom mitt liv

lär mig att myntet alltid har två sidor

minns tunneln med ljuset

hur jag längtade dit

Det skrämmer mig att jag ofta gör det ännu

______________________________