Upptäcker att jag sitter utanför Folkuniversitetet
där jag bearbetade mig första gången
Erik lektör, som bodde i en fd flickväns kollektiv när vi möttes första gången, kom till sinnet, minnet.
Det var då skifte 70- och 80-talen. E uttryckte denna andra sammangång, stor tilltro till min text, den som skriver sig i fortsatt pretense.
I skrivande stund har den bearbetat sig i nästan sex år
Orden växer i mund.
Går sin väg,
som vi själva

Men mötes
synkront
nu, här i Gamla stans gamla gato,
-du med barnbarn, eller barn bara
säger inget, men
din blick känner igen
mig
å
min fråga
-Var texten text?
Eller kan den bli?
Är vi?
Eller blir vi?