Visst finns de som drömmarna har kvar
vi bär till källan dessa droppar varje dag
droppar som läker sår
där söndraren ständigt slår
en mörk natt föddes
ur svarta änkans garn
ett fasansfullt barn
aldrig någonsin vi mött hans like
oavsett land eller rike
han bygger inga broar över stupen
hugger gärna de vita i strupen
inga stunder av ljus han ger
till slut bara mörker en annan ser
skulle vi måla hans porträtt
skulle ingen på det kunna se sig mätt

Bilden skulle snart äta upp varje droppe ljus
ur ramen skulle mörker fram välla
det är lucifers mörka källa
inskränkta håller sig till varandra
sorterar i fack andra
gärna även dem klandra

det gränslösa däremot ständigt förnyar
ur det sanna hjärtat det vinns
inga genvägar där finns

vad vi kräver är fri sikt mot stjärnorna
utan förtryck av hjärnorna
där lögnare bygger sina marmorpalats
finner aldrig frihet någon plats
visst ska vi tacka för de mörka stunderna
de lärde oss vad ångest är
visst vet vi numer att sorgens mantel
röd som blod

och het som öppen eld den är