Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kanske att vara människa


jag blinkar till boye men hon blinkar inte tillbaka.


ibland finner jag i bröstet
en gråt utan botten
en sorg utan rot
en längtan utan nåd

jag har allt
i mina två händer
ändå slinker skymningen genom mina fingrar

jag vill greppa något
jag vet inte vad
jag vill ledas någonstans
jag vet inte var

i bland har jag i bröstet
en sorg utan botten

och natten lägger ett skymningstäcke av stjärnbilder
över existensen






Fri vers av Tove Meyer VIP
Läst 135 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2020-07-04 10:50



Bookmark and Share


  Peter G VIP
Så välformulerat, träffsäkert och väldigt vackert!
Att vara människa; ja definitivt!


2020-07-05

  Roger VIP
Men wow.
Det hugger till
Bara så snyggt!
2020-07-05

  Annie b'larsson VIP
Jag ryser. Du skriver som ingen annan här. Den här sparar jag.
2020-07-04

  Larz Gustafsson VIP
Nåd kan möta din längtan.
2020-07-04

    Askanden
fint diktat


bord
lina
2020-07-04
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer VIP