Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kumlinge åter

 

Den gröna vattenkannan och den 

vita mjuka stenen det blå som tävlade 

med de vita molnen och så solens strimlor 

över den svenska kyrkogården 

 

hon som lyssnade på de andra hade 

väntat 13 år på att besöka den kvinna 

hon älskade som livet självt 

 

hade älskat en människa i sitt liv

och om 

honom skrev hon ännu

den gifte den med dundrande 

karriär boende  i Finland 

 

om tungan kunde fås att gå i bitar hade 

hon låtit det ske denna sommardag i Farsta 

 

men det är så mycket med livet hon insett 

ligger bredvid så mycket oförklarligt som 

smärtan i att aldrig upppevt den 

 

när spjutet vrider om tarmarna så pass 

att själen svajjar tårarna bränner så 

att självmordskandidaterna kan förstås 

 

ja då kryper själva livet fram på knä 

så innerligt nära och verkligt att där 

bor en skönhet ingen någonsin kan 

vilja vara utan 

 

hon önskade förstå och förstod så 

innerligt väl hur just hon var 

 

den nyfikne. Den aldrig fege den 

räddaste av alla. Den av jord kommen 

 

människan. 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 57 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-07-05 01:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP