Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

År 1898 i mitt sommarkök


Gardinen böljar som en hästsvans i den vindrika dagen.
Kattungen skrapar på den tunga vedspisen och sätter sedan klorna i trasmattan. På golvet står en grön bänk fylld med små kryddlådor.
Varje låda innehåller ett stängt epos som jag själv måste öppna och vaket bläddra i. Porslinet bistår mig i vit och blå sorg, det leende grå tvättfatet, det knäppande varma trägolvet, en sönderbläddrad bok; alla tusentals mellanrum som lär mig att lyssna till orden inåt.
Hur kommer jag någonsin kunna följa skärseldens osmorda mässingportar: alla postdigitala poeter som skränar i mun på varandra och förgäves undflyr sin nödställda tid?




Fri vers (Prosapoesi) av Fredrik Axelsson
Läst 248 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2020-07-05 04:40



Bookmark and Share


  DavidM VIP
Raderna ger en känsla av en dåtid som vill förmedla något. En historia som vill bli berättad och pressen som kan följa på den eller de som ska göra det. Linjen till samtiden bryter på ett uppfriskande vis av i en annan nyans, utan att dikten förlorar sin grundton.
2020-07-06

  Stanley Rydell
Iakttagande närvaro, all vilsam energi stannar och bildar ett rum, en rymd i rummet som bärs varsamt av tingen, färgerna och ljuden. Stillsamt nästan omärkligt händer det som leder till inre lyssnande. Denna närvaro ger fonden till brottet i berättelsen med den skavande, oroande frågan som leder neråt, inåt och utåt - öppet överlämnad till läsaren
2020-07-05

    Lena Staaf VIP
Underbar text med ett bildspråk som landar mjukt och ändå mustigt, jag är där, i köket med mina funderingar över den obegripliga världen.
2020-07-05

  Kajan VIP
En väldigt levande text. Den späda kattungen och vedspisen (gjutjärn) blir en stark bild av det späda, bräckliga och livets orubbliga villkor; som alltid förblir opåverkade oavsett distraktioner. Tycker också mycket om:
"... en sönderbläddrad bok;
alla tusentals mellanrum som lär mig att lyssna till orden inåt." Beskrivningen av rummet både doftar och känns, samtidigt som jag upplever det som ett känslomässigt/själsligt tillstånd.
2020-07-05

    Max Poisé
En len käftsmäll som öppnar dörrar som egentligen aldrig var stängda, likt en dansande motvals som inte vill något annat än att stå still i sin ständiga uppförsbacke. Språket sprattlar och kittlar sådär inbjudande och inte en stavelse för långt eller kort. Brusande fast utan bubblor och då blir det stor konst i min lilla poetiska värld!
2020-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Axelsson
Fredrik Axelsson