där du satt ensam på tunnelbanan
För jag kunde se att dina tårar föll ner ifrån dina
sprängd röda och trötta ögon ner på dina små röda kinder
Och ner tårarna föll ner fanns det inga som helst hinder
för dem att landa i ditt knä
Självklart så undrade jag vad det var som hade hänt
men ville inte störa dig eftersom du hade det där
ansiktsuttrycket som om att du bara ville vara ifred
Och då kan man inget annat än att respektera det
Så då gav dig bara en förstående vänlig blick innan jag
klev av på min station i hopp om att du ska sluta gråta
och bli glad igen...

Jag såg nog att du tjurade!

Ken Cassel
5/7-2020