Läsaren anar förmodat en like,
i allt det som är ödmjukt och ser
sitt behov av skydd och empati,
som hos ett utsatt barn,
där läsaren är identifierbar med
diktarens själ.

Diktaren skulle likväl kunna vara
en terapeutisk helbrägdagörare,
men även åklagare,domare och
bödel,däri var och en,rättvist efter
förtjänst,får känna på den osvikliga
kraft av styrka,
i vad ett gott sinnelag är bemäkt-
igad av barmhärtighet,
för de som offras och manglas
sönder i civilisationens kugghjul,
av egoismens narcissistiska despotism.

~*~