Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En bön

Gud. Låt mig förlåta. Lär mig älska. Låt mig känna glädje och tillit. Låt mig se på mina barn med den kärlek de förtjänar. Låt mig känna frid och utrymme att älska och älskas av de som står mig närmast. Lys upp min väg till Damaskus som leder till dem.

Gud. Låt mig se. Lär mig att älska. Lär mig att vörda. Lär mig att glömma. Låt mig se världen och älska den. Låt mig glömma den som duperade psykiatrin och återvände för att spöa modet ur min mor i Ditt namn.

Gud. Låt mig glömma den som spöade modet ur hennes barn, vann vårdnadstvisten med villa, Volvo och egen firma på hand och kunde fortsätta sin tyranni med lagen på sin sida.

Gud. Låt mig glömma att laggärningar kan övertrumfa vilken godhet och vilken oskyldighet som helst så länge de verkar inom spelets regler. Lär mig förlåta det system av människor som värdesätter vinst och bruk högre än moral och etik. Låt mig känna tro i kraft av Ditt sändebud genom Sauls omvändelse.

Gud. Lär mig släppa vreden fri att lösas upp i Din himmels ljus. Lär mig att inte vara arg på de små människorna. För det är inte deras fel. Lär mig Ditt sätt att se på dem. Lär mig att se dem, att tänka på dem, att vilja närmas dem utan uppstötning. Lär mig Din universella kärlek.

Gud. Lär mig förlåta den som missbrukade Ditt namn och den som brukade den världsliga ordningen. Låt mig se dem för sina tillkortakommanden och inte för sina dåd. Låt mig se dem som missledda och okunniggjorda av sina egna minnen. Lär mig förlåta dem.

Gud. Låt mig se världen som en ljus plats av kärlek och etik och inte matematik och logik. Förkunna för mig Ditt ljus och visa mig världen så som Du ser den. För jag älskar den inte. Jag älskar inget och ingen. Jag äskar inte.

Gud. Låt mig se mina barn så som Du ser dem. Låt mig inte föra det vidare. Låt dem inte, jag ber Dig Gud, minnas mig som jag minns de mina. Lär mig att se dem så som Du ser dem. Jag bönfaller dig. Tina mitt frusna hjärta och ge det till dem jag vill älska.

Gud. Om inget fungerar vill jag att Du tar mig hem som en av Dina som försökte. Jag räds inte slutet. Jag har gjort det mesta av vad de små människorna fluktar efter och inget är av större värde än ett samtalsämne.

Gud. Mitt hjärta är trött och fruset. Den världsliga ordningen så tunn. Korthus av begär och omständigheter. Godtyckliga och småsinta. Lär mig att se världen som Du ser den. Låt mig känna mitt hjärta igen och ge det till de som behöver det.

Gud. Det här är min bön, min första bön till Dig. Visa Dig för mig. Visa mig Din himmel och Ditt ljus och Din harmoni. Låt mig känna Dig. Så som Du känner mig. Slit mig ur vad jag är och lär mig bli vad jag kan vara. Ta mig annars till Dig som en som försökte.




Prosa av Christoffer Andersson
Läst 179 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-07-06 10:53



Bookmark and Share


  Lady Love
Oh, om jag kunde skulle jag visat dig den världen du önskar. Min överskott av empati får mig att gråta. <3
2020-08-13

  Emanuel Sigridsson VIP
En märklig text, en inbjudan till ... Jag skulle vilja säga till det som inte är förutsägbart. Vad kommer att hända?

Grundar sig texten på upptäckten av människan, denna besvärliga art på jorden.

Det verkligt tjusiga är tilltalet: ett vågat tilltal, ett ärligt tilltal. Må Du finna det Du söker!
2020-07-18

  Fredrik Axelsson
Bönen bildar sin egen genre för den som är modig och naken. Guds återsken är med i varje stavelse när hjärtats bokrulle vecklas ut. Gripande.
2020-07-06

  bumerang

Allt har samlats i sista meningen.
2020-07-06

  Notarius publicus:Sten Wiking VIP
Med tillitsfull respekt inför er litania,
medger jag motvilligt min vördnad
inför eder vågade knäböjelse inför
något obefintligt.
2020-07-06

  Ulf Carlsson VIP
"En bön är ett hjärtas samtal med Gud".
2020-07-06
  > Nästa text
< Föregående

Christoffer Andersson
Christoffer Andersson