Idag kommer nog brevet,
ett vanligt brev,
skrivet på brevpapper av enkelt slag,
Jag hoppas det är på minst 3, eller 4 sidor.

Min adress på det vita,
enkla kuvertet, kanske köpt på Pressbyrån,
är skriven med en vacker, lite darrig stil.

Det är som om sista bokstaven i bostadsorten
inte riktigt får plats.

Frimärket har hamnat upp och ner.
Jag vänder på kuvertet, det saknar avsändare.

Jag har väntat så länge.

Jag slutar aldrig hoppas.

Kanske är du död?

Men ett brev kan jag väl få...ändå.