Sorgsna själen ser inte solen
För molnen i hennes ögon
Skymmer ljuset
Och hon trevar
I ständig natt
Efter något stabilt
Något att hålla fast vid
Men tårdränkt iris
Famlar förjäves
I tomma rum

Hon vill hålla fast
Men i hennes händer
Kan inget leva
För hennes livstörst
Suger desperat livet
Ur allt levande
Som hon nuddar
Utan att hon menar det
Och utan att hon förstår

Det var ju inte meningen