blå knackar lätt

med mjuka fingerblad på

ögonfönster

tecknar med morgonrodnad

hopp

stilla sitter vitmolnsman

lyfter blicken

lyssnar in

lyfter stråken

vidrör såg

vibrerande skönhet ljuder

du bad mig

kan du säga mig varför

jag sitter här

och skriver med bruten udd fadd märg

vore jag en stenskriftmakare

ej

ty jag hör stenblad kvida

mitt hjärta bäddar in sig vilar stilla

in till ett nästa

kan du

säga mig varför jag vandrar i min trasiga hud

är det för

ökandet av ensamheten detta karga

min

är det för

att bränna mina fingerblad

är det för att svedja min hud

bränna mina ögon

söker jag bekräftelse

eller

skriver jag för att tro mig finnas

längtan

är längtan släden med eldfacklor

i gnistrande vinter

gnisttunnlar

bjällror

eller

är längtan flamman

den tändande av detta fnöskejag

den vilken bränner hål i mina ögon

kan du

säga mig varför jag sitter i denna ram

varför arken är en skärm

ej samtal

ej vackerskrift