Efterord spunna
Skorna prydligt ihoppställda
den svenska allen teg för den vind som fick min kjol att sakta lätta
du förde dina fingrar uppför bomulls klänningen och flämtningarns frös till i sekunder
jag var liv tillbaka in i fingertoppars spröda kraft ni vet som bäckar strilar solens strålar mellan björkars klara gröna
tillbaka i det röda i det gula tillbaka där vår kärlek låg som nyutslaget gräs
där föddes
potatisen delar jag likt du kniven går med försiktiga tag i ordentliga långsamma flöden och prövar hur det känns att finfördela frukten strö socker över lägga silversked intill på bricka. prövar lyckan såsom andra provar skor
stryker fingrar över de nymanglade rödvitrutiga handdukarna med mormors initialer
och du är här nu så nära att hon även minns de små irriterande detaljerna din röst som alltid måste hålla lugnet som behöver separera gå åt sidan så att du lugnt kan stå bredvid
den iakttagande
du tar min hand och din hud är plötsligt ett barns jag håller en femårig flicka i min hand och ni är två två händer fast din kropp inte längre är hos mig
hon som förklarar sin kärlek hon som pekar på ett sår knappt ögat kan notera
hon som trots allt valde mig såsom även du så öppet iakttagande och nära så självklart varande likt du
din rygg har hål din väg genom mig en kropp
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 128 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-07-09 13:41
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |