Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nära nattvakets näste




Jag steg från stoftet ut
vid vårat vägskäl vitt
och där fanns inget slut
på vitvävsvingars ritt
i nylandsskyarna
långt över byarna.
Dit jag vill fly
när natt syns gry.

Där ringlar gränderna
i ladgårdsländerna
emellan hölagt hus
långt ifrån städers brus.
Där flyter dagarna
emellan hagarna
var herden går
med fallna får.

Och där leds flockarna
runt rödvitsnockarna
att stå i mänskoskrud
bland knytt och grytors sjud
och marknaden går fram
i stim av timjansdoft,
i glim och gyllendamm
från fällt förställningsstoft.

Här går de, hand i hand
där skrymslen skrattade
bland hudsjudsbruten brand
hos händer fattade,
liksom om natten nyss
gav liv åt iverns kyss
och fingrar bleknade
varandra veknade.

Men jag, i skyarna
långt över byarna
är rädd och ensam.
Jag vill till vilans skygd
i nybyggsmarkers bygd
men når jag ens fram?

Här täcker klipporna
all fältbäddssipporna
ned hedars kalfjällsbjörk
på bergkropp kvalhällsmörk
och tundror sträcker sig
från rum som räcks mot mig
dit ej ett ljud kan nå
i disen isigt blå
som jag leds ensam på.
Och når jag ens fram
som färdas ensam?

Men skyar skingras snart
här stiger sommarklart
perenners purpurfält
i landet oförställt,
och shangrisjöarna
framvaggar öarna
till nattligt paradis
ur ursfärdunklets dis.

Nu nalkas landningen
till sammanblandningen
med morgonmarkers mitt
dit jag kan falla fritt.
Där bubblar grytorna,
där flyter ytorna
av shangrisk sjö.
Där vill jag dö.
Ur nattvak mitt.















Bunden vers (Rim) av anathema
Läst 61 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-07-10 20:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema