mina monster spökar oftare nu.
dagligen.

det har nått en punkt nu
när jag inte vet hur mycket mer
jag orkar med.

samma punkt som när
jag inte vet vart jag ska vända mig,

åt vilket håll.

vad ska jag göra med mig själv
när jag inte vet vem jag är.

jag vet inte vem det är som sitter i mitt huvud
och ger mina ögon och öron det
som det ger.

doktorer, mediciner och sterilitet.

jag springer ur alla rum jag befinner mig i

jag hörde en röst idag
den bad mig om hjälp.

det,
det berättar makabra och bisarra sagor
sagor med bilder,
bilder i färg.