inställda föreställningar

på ställe efter ställe

beställer andra platser

som kan ställas ut

likt glesa pjäser

på trånga hav

av längtan

ingen tennis i teve

ändå dessa dagar långa som bollar på bollar

fyrtio lika

i väntan på att matchen ska kunna avgöras

genom ännu ett gem

fästa på papper vita

snarare sända över nätet

om lättnader i gränspassager

uppsprickande molntäcken, dock själva solen i karantän

likt ny årstid varje månad

kör de

gamla vindar kommande vecka

när jag blickar ut vid midnatt

ligger min gård full av folk

som där aldrig någonsin gör

festande badgäster

och i nästa drömscen

tassar jag förbi en vild människa genom snön

för att hämta min nya cykel

ur utedasset som saknar

sådana utsirade skåpsdörrar med ugglor på

som jag hade glömt att

min lägenhet tydligen består av

och som jag kunde bjudit in någon

att leka genom

om rutorna vore förut

i radion juni 1990

trots bara en vanlig, irländsk ballad

O'Connor kan ej jämföras med någon annan galning

hör jag först nu

när Lundells sommar tar hennes gubbrockiga

ännu skönare exempel

på hur musik säger mer än nio religioner

emellertid resan

dröjer

till september eller april

medan varje liten oändlighet

tycks som vanligt alltför kort