Jag tänker fortfarande på dig ibland. Du var ju ändå min bästa vän.

Du var mellanbarn av fem systrar, din mamma upptagen med att stävja dina äldre systrars tonårsrevolt samtidigt som de yngre skulle hämtas och lämnas på dagis. Din pappa fanns inte med i bilden längre, en gång när han pucklade på din mamma så illa att hon var nära döden fick ni alla nog och klippte honom ur ert liv.
Jag var ensambarn utan mamma och med en pappa som jobbade eller drack.
Om vi bara var tysta så la ingen märke till oss och vi kunde göra vad vi ville.

Kommer du ihåg hur vi spökade ut oss?
Nätstrumpbyxor, horstövlar, massa kajal och svart läppstift.
Herregud så vi såg ut men vi tyckte vi var coolast i världen. Så vuxna.
Hur vi skrattade åt folk som såg oss och skakade på huvudet, kommer du ihåg?
Kommer du ihåg när vi skulle kolla på Kent, Hellacopters & Thåström?
Vi smet dit själva, utspökade från topp till tå. Du hade lånat coola kläder av dina storasystrar och jag var avundsjuk på både kläderna och dina begynnande former. Själv hade jag en kombination av polska torgfynd och snattade kläder från hm på mig, och mitt ansikte och kropp fortfarande runda av barnfett. Men våra höga skor och svarta läppar gav oss självförtroende.
När Kent spelar så ser jag plötsligt att en kvinna två-tre meter ifrån oss går ner på knä. Orolig för om det har hänt henne något så flyttar jag mig närmare. Och då ser jag att hon håller på att suga av en kille. Mitt i publikhavet. När Jocke sjunger ”om du var här å jag var där” ser vi en kvinna suga av en kille framför våra förvånade tolvåriga ansikten.
Jag får ögonkontakt med en vakt. Som ler uppskattande åt vad som händer.
Lite chockade tar vi oss därifrån till en lite mer avskild plats bredvid en servering. Vi väntar på att Thåström ska börja och står och pratar. Efter en stund börjar två män prata med oss. Jag vet inte hur gamla de var, men de var mycket äldre än oss. De vill bjuda oss på öl, vi säger att vi inte dricker öl och försöker ta oss därifrån. Den ene mannen är mycket framfusig mot dig, försöker blockera mig och övertyga dig om att ta några shottar med honom. Tillslut skriker vi ”VI ÄR TOLV ERA JÄVLA ÄCKEL” och rusar därifrån, skrattandes.
Vi tror att vi är så duktiga på att spela äldre att folk inte ser att vi är barn och därför raggar på oss.
Det är med en stor sorg jag idag inser att de såg att vi var barn som lekte vuxna och att de var vuxna som ville leka med barn.

Kommer du ihåg första festen vi smet iväg på?
Förväntningarna var skyhöga, vår första fest! Med coola killar! & Alkohol! Jag ville så gärna bli kysst. Jag hade aldrig kysst någon om man inte räknar med panikslagna pussar med krockande tänder när jag lekte snurra flaskan på disco när jag var 8.
Jag var kär i en kille som var 19, hans bror & vänner skulle ha hemmafest en bit utanför stan.
Förväntansfulla och uppklädda hoppade vi i den skruttiga saaben.
De spelade death metal på så hög volym att rutorna skakade och vi skrattade av vibrationerna och tonårsrevolt.
Kommer du ihåg vad som hände sen?
För mina minnen börjar bli luddiga rätt snabbt sen. Jag minns att vi var de enda tjejerna där. Och att alla var mellan 5-10 år äldre än oss.
Då tyckte jag inte att det var konstigt att vi var de enda tjejerna där. Då tyckte jag ingenting var konstigt. För de var ju äldre! De vet ju hur sånt här går till! Det är bara att göra som de gör och låta dem visa oss. Vi börjar dricka och bli fnissiga och killarna verkar mycket roade över att vi aldrig druckit eller varit på fest förut. De vill att vi ska smaka på alla olika sorters alkohol de har. Jag tror de tyckte våra minspel var roliga, lite som när man ger en bebis en bit citron för att sedan skratta åt reaktionen.
Det luddiga börjar bli snurrigt.
Du börjar må dåligt och går till toaletten för att spy. Efter en stund säger en av killarna att han ska kolla till dig och går in på toaletten. Jag sitter kvar bredvid killen jag är kär i.
Plötsligt händer det! Min första kyss! Det hinner gå ungefär fem sekunder innan han har stoppat in handen innanför mina trosor.
Allt är väldigt snurrigt. Det känns inte bra. Jag är kär i honom och tänker att han vet hur det ska gå till och jag vill inte säga stopp för då kanske han blir besviken eller arg på mig. Han kan inte göra fel för han är äldre och vet hur det ska gå till. Jag är den som inte vet något. Gör bara som han säger så kanske han blir din pojkvän sen.
”Kom vi går” säger han och drar upp mig. Jag kan inte längre stå upp utan stapplar med honom som stöd. Han drar in mig till något mycket litet rum ”lägg dig”. Jag ramlar ner på på en hög av kläder och allting är väldigt svårt att förstå. Jag är liksom i en bubbla långt bort, tittar på händelseförloppet men är oförmögen till att handla. Hans tunga är blöt och hungrig i min mun, hans naglar river i och på mitt kön. Det gör ont och hans hunger gör mig rädd, men han vet väl vad han håller på med.
Jag hör hur han öppnar sin gylf och känner sedan hur han försöker tränga sig in i mig. Det gör ont. Det gör så jävla jävla ont. För jag är ett barn och inte det minsta upphetsad. Men jag säger inte nej. Jag säger inte stopp. Jag tittar bort. Tittar upp. Ser en hatthylla. En hockeyhjälm som håller på att trilla ner. Halsdukar. Några lådor julpynt. Insikten att jag kommer förlora min oskuld i ett klädförråd på en hög med gammal tvätt bara minuter efter min första kyss blixtrar till snabbt och skoningslöst genom alkoholdimman. Sen evakuerade jag själen.

Morgonen efter ber han mig att suga av honom. Jag vill inte för hans vän ligger i samma säng som oss men han säger ”snälla snälla snälla snälla snälla snälla kom igeeeeen” tills jag gör det, för det är väl det flickvänner gör? Vi är väl tillsammans nu? Så jag borde göra vad flickvänner gör. Han kommer och sen ”vaknar” vännen och låtsas som inget har hänt. Jag låtsas också.
Allt gör ont, precis allt. Känner hur blodet susar runt i mitt dunkande huvud. Jag känner mig klibbig och svettig och smutsig. Jag undrar vart du är.
Jag vill hem. Jag vill hem. Jag vill hem.
När jag ser dig har du inte dina egna kläder på dig längre. Du spydde ner alla dina kläder och du fick låna kläder av killen som hjälpte dig.
När vi sätter oss i bilen hemåt är det något i luften. Något nytt. Vi stirrar ut ur varsin ruta. Tysta.

Killen som jag var kär i förklarade ungefär en vecka efter festen att han inte var redo för ett nytt förhållande.
Jag kunde fortfarande inte kissa utan att gråta, de fyra första dagarna kissade jag bara en gång per dygn för att det gjorde så ont. Jag bönade och bad honom om att inte göra såhär. Han förklarade det är inte du det är jag bla bla.
Två veckor senare hade han ett nytt förhållande. Känslan av att ha blivit ratad var total. Jag dög inte. Jag dög inte. Jag dög inte.

Efter det blev självhatet min skugga. Efter det började allting inom mig brinna dygnet runt. Efter det fanns det inte en endaste gnutta självrespekt i mig längre.
Efter det kastade jag mig rakt in i elden gång på gång på gång. Hellre brännskadad än frusen.

Kommer du ihåg hur vi gled ifrån varandra? Hur vi inte längre cyklade ner till torget för att äta chokladmuffins? Hur vi inte längre spelade in flamsiga videos? Hur vi inte längre satt tysta i varsin ände av mitt rum och ritade? Hur vi inte längre satt och pratade drömmar? Hur vi inte längre skrattade?
Jag var så arg på dig. Jag var så ledsen. Jag tyckte du svek mig. Du, precis som alla andra började dra sig undan mig. Backade långsamt ifrån min raserifyllda destruktivitet. Du som var min bästa vän. Hur kunde du lämna mig? Du visste ju vad som hänt. Hur kunde du lämna mig?

Det dröjde många år. Många långa år innan jag förstod vad som hänt.
Hur utstuderat det var. Att de visste precis att vi visste ingenting alls. Det dröjde många långa år innan jag förstod att hälla i en trettonåring mängder av sprit tills hon är redlös och knappt vet vad som är upp eller ner eller hur man säger nej för att sedan göra närmanden är så nära definitionen av sexuellt utnyttjande av minderårig som man kan komma. Det dröjde så många år innan jag förstod att de visste precis vad som skulle hända. Att det var inga andra tjejer där för att vi var mycket enklare än tjejer i deras egen ålder. Det dröjde många långa år innan jag förlät mig för att jag inte skrek nej. Många långa år innan jag insåg att det var inte jag som gjorde för lite motstånd när jag blev bestulen, utan han som gjorde fel när han tog något ifrån mig.
Han var myndig och hade rösträtt. Jag hade barnfettet kvar och inte ens fått min första mens.
Skammen var aldrig min att bära.
Jag ville bara bli kysst.
Han ville bara knulla.

Det dröjde många långa år innan jag verkligen förstod vad som hänt.
Älskade vän, han hjälpte inte dig bara va?
Någonting hände mellan att du gick in för att spy och att jag ser dig i hans kläder dagen efter. Någonting hände medan han tog av dig dina kläder för att sätta på dig sina, eller hur?
Älskade vän, kan du förlåta mig?
Kan du förlåta mig för att jag inte såg att dina ögon var lika tomma som mina dagen efter? Kan du förlåta mig för att jag var arg på dig i så många år? Kan du förlåta mig för att jag tog med dig till festen?
Kan du förlåta mig för kvällen våran barndom abrupt tog slut?
Kan du förlåta mig för någon annans synd?
Kan du förlåta mig så som jag förlåtit mig?

Jag tänker fortfarande på dig ibland. Du var ju ändå min bästa vän.