Det fanns en gång,
i en tidning; Budskapet; Ris eller Ros.
Ris till det som dissades, och Ros, till det som hissades!

Om nu Ris och Ros appliceras i tidningsvärlden vet jag dock ej.
Men detta vet jag, eller kan föreställa mig...,
Ris i bastu kan vara skönt att ha, att piska sig med i hettan....,
men Ros i bastun, att piska sig mer, blir bara ont ont ont!

Ris och Ros i sitt sammanhang, i tidningsvärlden, är bra!
Men om man applicerar det toa-pappersmässigt...
Jag tänker så här;
Klart man ska a toapapper, när man torkar sig på dass,
men känns det som Ris, dvs. en mjukare sorts toapapper,
eller Ros, som en hårdare typ?

Hur många människor tänker på dessa saker; som Jag...,
när man sitter på dass?

Är det inte bara för enkelhetens skull, en onödig tanke?
Eller är den intressant, på något sätt?
Eller handlar bara toabesöket, om att utföra sitt(behov)?

För övrigt, vad har vi Ris och Ros till?
Vad har du det till?
Bastun?
Toabesöket?
Eller budskapet, som det var avsett att ge omvärlden...,
att det faktiskt finns goda gärningar, i kontrast till de dåliga?
(Nedskrivna, till omvärlden..., i en tidning).