Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Enkelt avklädd verklighet

 

Du är min publik av behov så

djupa. Du. Den enda. Svårigheten 

att det erkänna, för dig. 
Enbart du. 

Vad vill hon? Ärlighet som stavar 

bokstäver på rad så härligt. 

Vad finns att säga. En värld av mitt 

liv i bilder. Bär önskan spår av 

att bli jämförd. Nej. För viss om 

det egna, det ytterst stora. Kliven 

hos en gud kan liknas hybris, mina 

tassar var för små för blöta men 

uppriktighet bär trots allt spår av 

människan. Mina fötter i lera. Nog 

önskar hon du såg mitt allvar. Din

långsträckta betydelse, måhända mest 

av allt min tanke, förmåga i ljuset av 

din ungdoms naivitet, din röda stuga, 

din oformbara otillräcklighet min sorg 

dess oförmåga. 


Den djupa vällingen och kossan. Där har 

du mig. Din Ylva. 

Det finns en skuld så stark och en kärlek 

så omfattande att inte ens det starkaste 

vi får uppleva i livet går att hantera. Fel 

tid med fel kontext i fel kropp och psyke. 

Klä av dessa år av diktning åt mig via mig 

och dikt blir verklighet. 

Du. Det starkaste. du inte finna 

det sorgset. Inte alltför. Där bor måhända melodin

och fötterna 

jag diktat om föddes i ditt knä. Där allting 

trots allt slutar börjar. 


vi kan väl åt det le. En smula vinklat trött 

men trots allt ändå le. 

 

 






Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 133 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-07-14 00:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP