Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Henne

Salen är enorm. Golv, väggar och tak är i mörk sten. På pelare sitter facklor i järnkrampor som lyser upp just där de finns. Långt där framme sover hon. Liten liten.

Min omedelbara impuls är att ta upp henne, bära henne ut, aldrig lämna henne, rädda henne.

När jag är framme inser jag att hon inte skulle överleva det. Hon skulle inte överleva. Lutar mitt ansikte nära. Andas på hennes kind. Nynnar tyst.




Prosa av Ohemulen VIP
Läst 77 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-07-14 14:43



Bookmark and Share


  bibbi ahrnstedt VIP
Spännande, men vad är det?
2020-07-18

  Immanuel Karlsson VIP
är det en kissekatt?

2020-07-18
  > Nästa text
< Föregående

Ohemulen VIP