Borta vid ladan slår solskenet ner
i björken, antänder grenarna
som gulnade brev
över åldrat papper, löper
som strimmor över huden
och om vi inte är kvar imorgon
om vi inte längre bär dessa kronor
fyllda av en stilla vind
är vi skeppen då
är vi av urholkade stammar
galjonsbilder som lyfter horisonten
på sina skavda axlar
och från det land vi mött och smakat
tar vi med oss
ett knippe gulmåra, vissnande kransar
och doften av sand i vårt hår