Dehydrerad, emulgerad, emaljeradIngen vill prata om sex, alldeles särskilt inte om sexuell nöd. De som har, som är i etablerade relationer, behöver inte, eftersom de har vad de ska, i vardagen och liksom i förbifarten. De fattar inte vad jag säger, för de är det bara ord. Om de inte har vad de ska så vill de inte bli påminda om det, nej, helst inte, gärna en annan gång. De ensamma vill inte prata om sin nöd av samma skäl som de som inte har trots relation. En relation som på ytan kan se så eftersträvansvärd ut: ett par med vita kläder och vita tänder och av solen bägge två märkbart ljusare hår. Som en segelbåt därute på fjärden, en sån underbar i solglitter och måsars skri och ett cumulusmoln ovanpå. Men med paret eller lilla familjen ombord väsande mord med av stress en andedräkt som luktar solvarma sopor. Systrarna vill inte prata om sex, varken om minnen eller nöd, de vill inte veta att deras broder är en sexuell varelse. De ser hellre att han är ett mumlande hjon lutande sig mot ett orv (utan lieblad). Eller kvarlämnad vid ett gathörn, liksom släppt. Bröderna, eller, ja, de närmaste männen, börjar opassande nog – för de är det tvärtom mer passande – att skrocka och göra skämt av ämnet, vilket effektivt dödar samtalet. Och så alla kvinnorna sedan, som blivit förgripna på, åh, detta mörkertal, denna körsång i en mörk kall medeltida kyrka i kanten av en förtorkad åker.
Fri vers
av
Per Teofilusson
Läst 175 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-07-16 21:46
|
Nästa text
Föregående Per Teofilusson |