Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
är du en mångsidig härligt smaskig höstfitta som älskar utmaningar?


Livet för dummies 26


kan du skilja himlen från helvetet. jag tycker inte att du ska försöka, njut dem med tillåtelse och ta din privata tid.

mitt helvete är privat men jag är frikostig. just som i min himelska gestalt är min hämnare givmild och skiljer inte på folk och folk, alla får hjälp, även de som gjort honom illa.

de ameriska magalomanerna har en fin myt, den om the last chance saloon.

det lilla abstrakta westernsamhälle där du hamnar om du löst problem med våld i livet. du måste då utmana nån på duell till döden. eller bli utmanad. den utmanade väljer typ av duell. den som förlorar får sin själ förintad.

jag drömde i en säng i tiden att bergman i slutet av sitt liv samarbetat med kaj pollack i det fram till nu dolda och efter någon sista konspiratörs död glömda rullarna det åttonde inseglet och persona 2: pers anal.

jag bestämde mig för att ta tjack med djävulsdöden.

vi blev varma i vårt samspråk när han som alltid lockade helvetet ur mig.

vi vandrade över ängar av fyrverkeri i en dold glänta mitt på otillgänglighetspolen.

så sa han oskyldigt min vän om du fick en liten önskan, ett öde, en makt eller en liten förändring av tillvarons villkor?

ur mig närt av hat mot vissa närliggande barnmisshandlande och rasistiska nidheliga föräldrar av vilken en saknade sektavprogrammering och en var vän och iskall som en asbra skräckfilm som du aldrig kommer nämna för nån sprang min personligaste lust, en broderad fantasi jag närt mer specifikt nu abstraherad av den som vaktar det som aldrig blir mitt.

min bästa du, jag står här redo att klättra alla berg med benen på ryggen för en deal. i gengäld får du leva som mitt extatiska jag.

medan jag blir en bit av crowleys motsats.

kärlek är lagen, kärlek under vilja är förlegat. maga.

som fiddlers green är en underskön säker dunge manifesterad där den behövs mest men också en gammal hroommande gemytlig engelsk rundkindad tweedlord som talar med dig genom kvällarna, mannen med det äkta tomteknät, så är jag en bit portabelt helvete.

jag dyker upp vid alla barnmisshandlande män som dör (dagen innan de ska avlida) yngre än att alla barnen blivit tonåringar. utanför ett fönster, under ett bord. under en säng. bakom en soffa. det som finns. ibland blir jag hittad. jag utstår det jag blir utsatt för. om det händer. jag är där för att observera den första kvällen. säger inget.

jag kan alltid se på dynamiken i familjefasaden, vilka droger ungarna i hemlighet går på, de söta lintottekristna små artonhundratalsamishungarna, vilka som är gay. om mannen har styrt med våld och skräck bakom dörrarna i årtionden eller om han själv är en programmerad påläggskalv med tunt målad fasad som alla i byn misstänker medan ingen nånsin misstror frun eller ser henne personlig eller ensam med nåt barn. sånt. som för att tänka ut ett personligt straff.

den andra dagen är alltid hela familjen där, inga andra. vid sju på kvällen, oavsett om de lagt märke till mig ännu eller ej, kliver jag in i vardagsrummet och spöar aset barn framför honom. milt och pedagogiskt och nog likt honom för att barnen och han ska veta att jag vet. barnen ser att jag vet allt. han är maktlös och jag är skoningslös.

det finns inga oskyldiga fruar. jag frågar ut alla i familjen vad det värsta han gjort mot deras mor någon gång varit. vad det värsta han gjort mot dom varit. sen tvingar jag honom att utföra dessa ting i ordning av gravitur på sin frus uppbundna varelse. tills det dödar henne. barnen ser alltid tyst på.

sen släpar jag honom ut i skogen. långt och under samtal. jag förklarar att jag inte tänker skada honom alls. vi ska bara prata och gå.

jag tvingar honom att gå till sin gräns utan vila.

jag ger honom lite mat och te. sätter honom vid ett träd och binder honom runt det hårt. häller hans frus skräckpiss jag sparat i en termos över honom. lämnar honom.

den natten vet han inte om han svimmar somnar eller dör. men det gör ont och går inte att bortse från, går inte att planera eller kämpa.

sen vaknar han i sin säng, den andra dagen. han möter sin familj men inte mig. förrän vid sju.

om och om igen.




Fri vers (Fri form) av Joakim P Udd
Läst 183 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-07-18 07:19



Bookmark and Share


    ej medlem längre
"mitt helvete är privat men jag är frikostig." "min bästa du, jag står här redo att klättra alla berg med benen på ryggen för en deal."
Så blir man guidad ner i helvetet. Det som var. Det som är. Det som blir. "om och om igen".

"barnen ser att jag vet allt. han är maktlös och jag är skoningslös. det finns inga oskyldiga fruar." "häller hans frus skräckpiss jag sparat i en termos över honom. lämnar honom."

Ja det är ju suveränt skrivet. En skräckens poesi. "milt och pedagogiskt" textat/ framfört. Med fullständig skoningslöshet.
Ingen överlever.

Så uttrycket " illa till mods" ter sig snarast patetiskt avtrubbat i sammanhanget.


2022-09-11

    ej medlem längre
"är du en mångsidig härligt smaskig höstfitta som älskar utmaningar?"
svar: NEJ


2022-09-09
  > Nästa text
< Föregående

Joakim P Udd
Joakim P Udd