Vi skulle på resa med bagage i olika lager. Det rådde oklarheter om hur det skulle packas. En akrobatslinga ingick bland förslagen. Skulle kuddarna ligga över eller under bron som akrobaterna byggt med sina kroppar? Själv hade jag kork i näsan och måste snyta mig för att kunna tänka vidare. Dessutom måste jag lämna barnen på dagis först. Där dök det upp en fröken som liknade Marie, men det var nog inte hon ändå. Jag nickade osäkert.

Resan gick till en humanistisk kurs i Norge. På kursen hade vi språk- och litteraturvetare den östra fönsterväggen med skrivbord, medan filosoferna och religionsvetarna disponerade den norra hörnan och diskuterade framför A4-papper uppsatta på pappersskärmar. Marie dök upp igen, jag hälsade och förklarade att jag känt igen henne från dagis. Hon berättade att hon egentligen hette Adrienne.