Har ingenting att skriva om 

om detta skriver hon 

Att hon vågat skriva ut hans 

namn. Går att förlåta. Även 

förstå. Något viktigt symboliskt 

. Förstås. Maken har räfsat upp 

löven. Alla sparade dikter publicerade 

från då. 

Han är nöjd. Det är då han visslar 

så förnöjt. Det är då han överhuvudtaget 

kan se henne. På allvar. 

Inga ord i världen behövs. Hans kropps

uttryck räcker väl. 

När han släcker lampan inför sömn 

sätter han sig plötsligt- stinn i blick. 

Du kommer och behöver ringa en dag. 

Med hennes trötta intrasslade svar ser 

hon honom somna. Djupt.