De går dit salongsberusade och skrattar
åt oss som spelar för betalande publik.
De verkar inte förstå att det är lika roligt
för den som är fattig som för den som är rik.

Vi är bara oss själva när vi pratar
men kanske lite mer nakna.
De skrattar kanske åt oss
men det är vi som är vakna.

Vårt forum är känslosam konst
som lever, ler och andas.
Våra repliker är spontana
utan att tonen blir vass.

Ibland ser de som inte tänker
vad vi som vet känner.
Ibland tror de som inte förstår
att vi är deras vänner.

När tredje akten nyss börjat
då är det redan slut.
Vi vilar oss redan bakom kulissen
när gästerna går ut.

De går ut till sina sinnens
vågräta och entoniga EKG.
Vi förbereder oss blygsamt
för vad de imorgon ska få se.