Den franske författaren och bibliofilen,
Charles Asselineau (1820-1874) inte
bara försvarade missbedömda,
och förbisedda poeter och författare,
utan drog även fram okända och
glömda i ljuset.

Däribland F.Arvers (1806-1850)
E.Fouinet (1799-1845)
samt naturligtvis hans närmaste vän
C.Baudelaire (1821-1867) varav han
var den förste och mest initierade
skriva en biografi om.

Assilenau ådrog sig kritik för sin
sterilt pedantiska stil som närmast
perfektionistisk i sina biografier,
som utan överflödigt litterära om-
svep,nöjde sig med själva essens
i sina biografiska ämnesområden.

Från ordens instängda boksidor,
till läsarens terapeutiska analyser,
kan det även hända,
att författaren blir läsarens terapeut.

*