Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


en sådan som ökar friheten för hela gruppen.


är vänskap nödvändigt?

Jag ska fortsätta på den förra texten som handlar om värdet på en människa. Min ide´ från det jag har läst är att värdet är alltså något som man får i utbyte för något.

Nästan lite som med all vanlig kommunikation, impuls och respons, utan något utav det är det inte fullgod kommunikation, det kvarstår oklarheter i så fall med envägskommunikation, brukar kallas mer för information. Ibland är det så med människor, de informerar eller annonserar, marknadsför, desinformerar, propagerar, argumenterar, instruerar, utan att det egentligen är fullgod kommunikation; det utvecklas aldrig till kommunikation, men sker under former som är uppfattade som vanlig kommunikation.

Jag funderar på att det måste förhålla sig på det viset, att för att få ett värde, det räcker alltså inte att bara inse nyttan, det ska kompletteras med en egen uppoffring. Ser man nyttan men inte är villig att komma med en egen uppoffring, ja då ser man inte värdet i det. Lite som i kärlek, läser man Adolf Guggenbuhl-Craig "the emptied soul", så påstår han att just kärlek kan uttrycka sig via alla funktioner. Mogen kärlek handlar om att inse värdet av något man får eller har, som jag har förstått det, man ger respons som i kommunikation. Kärleksfulla människor är enkla att kommunicera med antar jag, allteftersom de värdesätter det och är mottagliga för respons. Själva budskapets syfte kalibreras via kommunikation. Precis som med IQ, EQ och kärlek är det spritt och vem som helst kan ha det, den har ingen bestämd form där den har sin bas, vi ser det inte på de demografiska kännetecken, och förstås motsatsen ter sig på samma vis.

Att bara ta utan att ge något tillbaka antar jag betyder att man ser nyttan men vill inte tillskriva det ett värde. Om vi vänder på det, att tillskriva ett värde utan att få nytta; då ger man alltså uppoffringar utan att få något i gengäld; torde tyda på exakt samma sak, det är envägskommunikation, där responsen inte når fram; man är inte älskad. Det blir banalt att diskutera på så basal nivå, men ger ett allvarligare och djupare insikt; det är känsloladdat, var och en tolkar på sitt eget intima sätt, men i stora drag överensstämmande i det principiella förhållandet.

Tillit sägs ligga centralt i bl.a. kommunikation, så att den utvecklas, det är antagligen min egen uppfattning. Jag blandar in koncept tillit in i diskussionen och ser vilka perspektiv det ger. Vi kan ta något ur boken "Trust: very short introduction" av Katherine Hawley. Tillit består av några beståndsdelar: som att ha en viss färdighet och stabilitet, som lever upp till förväntningar andra har på en; man levererar efter förväntan, vilket är tillit. Det är alltså mödosamt att vara mycket tillitsfull om tilliten växer sig oändligt; så vi har en accepterad nivå på vad tillit är i praktiken; antar att det kan övergå till abnormitet där också, ett slags anomali ur mänsklighetens synpunkt, om förväntningarna inte är realistiska längre, då dör tilliten; är de för låga, då utvecklas det inte, det uppstår ingen kommunikation. Tillit är alltså när man får något i enlighet med sina förväntningar. Respekt borde fungera som begränsning på nivå av förväntningar, utan respekt finns inget tak. Respekt är att visa värde, alltså ge något tillbaka i proportion till det man fått. Det finns olika former av respekt, där ett av de är självrespekt. Det är enkelt att visa respekt, bara att bete sig väluppfostrat med empati.

I envägskommunikation är det teoretiskt sett inte ömsesidig tillit eftersom det saknas direkt personlig respons. Värde kan vara exkluderat ur konceptet tillit, man ser nyttan och får som man velat, kanske av någon som inte känner sig älskad alls. Men tillit är en oundviklig beståndsdel i konceptet kommunikation, eller vänskap, man inser värdet och är beredd med egen uppoffring, det gör man med anledning av att det finns ömsesidig tillit, det existerar kommunikation. Om man inte får något i gengäld, vad finns det för anledning att upprätthålla tillit? Då finns det ju egentligen inget värde i det. Man bör värdesätta sin tillit och aktivt reglera den, göra ett val varje gång. Med detta menas bara att kunna säga nej; inte slentrialt av ren princip, demonstrativt för att manipulera och kuva, utan av hänsyn mot sig själv av självrespekt. Ömsesidig tillit är då båda kan ha nytta av varandra och tillgodose varandras förväntningar. Det kan utvecklas till vänskap om alla sätter värde i det de får. Att passa upp någon tillitsfullt utan att värdesättas kommer aldrig leda till vänskap, så det viktiga är hur det värdesätts och inte vad man erbjudit.

Jag vill komma till att för att få högsta effekt av sin frihet, bör den förädlas. Man ska höja värdet på sig själv och andra, man ger och får, annars är det bara slöseri med sitt och andras liv. Den totala summan förblir densamma så länge det inte finns ett ömsesidigt flöde, man kommer liksom ingenstans så länge det ena tar näring av det andra, resurserna kommer att ta slut och båda försvinner.






Prosa av George wiil VIP
Läst 90 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-07-23 01:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

George wiil
George wiil VIP