Det är sommarlov. Vackert väder som det alltid är i barndomens somrar. Solen skiner från en klarblå himmel. Mamma, klädd i blommig sommarklänning, håller lillebror i handen och en resväska i den andra. Jag bär min resväska själv. Väskorna är inte tunga. Sommarkläderna är ju lätta. Vi går mot bussen som ska ta oss barn, sammanlagt sextio stycken, till sommarens äventyr på Österviks barnkoloni.

Familjer som har det dåligt ställt och bor i staden kan ansöka om att barnen ska få åka på koloni, för att insupa lite lantluft. Vår familj har inte så gott om pengar och Lillebror har svår astma. Vi brukar beviljas en fjortondagarsperiod på koloni varje sommar. Det är nu fjärde sommaren vi får åka.

Hela våren väntar vi ivrigt på den här dagen. När det äntligen är dags för vår resa till kollo. Vid bussen ser vi genast flera kompisar, som vi känner sedan tidigare kollovistelser. Det blir glada återseenden. Vi känner redan friheten vinka på oss runt hörnet! Tänk bara att få slippa allt bråk och stök hemma! Bara leka, bada och bygga kojor i skogen tillsammans med kompisar.

Nu ska bussen avgå för färd till Rönö, ute i skärgården, där kollo ligger. Det värsta är att resan till kollo är så lång! Nästan två timmar på smala grusvägar. Mammor och barn vinkar ivrigt adjö till varandra. Mammorna tycker nog att det ska bli skönt med lite barnfria veckor. Några koloninykomlingar ser lite tårdränkta och ledsna ut.

När vi är framme väller alla ut från bussen. Grabbar tag i sin resväska och rusar mot sovsalarna för att få de bästa platserna. Själv springer jag till sal tre, även kallad ”busan”, på flickornas avdelning. Där brukar de äldsta och busigaste tjejerna bo som varit på kollo tidigare år. Till dem räknas naturligtvis jag. Åtminstone vad beträffar busighet.

Även för de tuffa grabbarna är det sal tre på pojkarnas avdelning som gäller. Kvickt installerar vi oss. Paxar för vilken säng vi vill ha. Slänger på oss badkläder för ett första dopp. Men det börjar som vanligt med torrsim. Det är flera som inte kan simma ännu.

När det är avklarat springer de tuffaste under tjo och tjim rätt ut i det kalla vattnet. Några fega, magra står kvar i vattnet vid strandkanten. Huttrande med armarna omlindade runt kroppen. När badtiden är slut är det dags för mellanmål. Det blir saft och knäckebröd. Pojkarna embarkerar den ena matsalen och flickorna den andra. Trettio flickor och trettio pojkar ska leka och äta tillsammans under en period av fjorton dagar. Sedan är det dags för nästa omgång barn i ytterligare fjorton dagar.

Efter mellanmålet är det fri tid för lekar och fotbollsspel. Vi tuffa tjejer och killar sticker in i skogen och sätter oss på en liten bergknalle. Någon föreslår att vi ska leka kyssleken. Den innebär att en tjej och en kille håller munnarna mot varandras, medan någon tar tid på hur många minuter man klarar av. Oskyldigt, men ändå så spännande!

Men vi tröttnar snart och sätter fart mot lekplatsen med gungor, olympiska ringar och klätterställning. Alla ungar är som frisläppta kor på grönbete! Här ska lekas! När klockan är sex blåser magister Bindekrans i en lur. Det är dags för kvällsmat. Magister Bindekrans är en senig man, som formligen studsar fram i sina vita gymnastikskor. Han drar sig inte för att ge någon en örfil eller två, om så behövs. Det gäller att sköta sig.

Nu rusar alla hungriga in och bänkar sig i matsalarna. Det vankas tjocka limpsmörgåsar, och fläskpannkaka, som kokerskan har gjort i den stora vedspisens ugn. Och sylt till förstås! Så gott! När kvällsmaten är avverkad, blir det kvällsdopp medan solen sakta sjunker mot vattnet. Därefter samlas alla barn i en ring runt flaggstången. Magister B stämmer upp psalmen Härlig är Jorden och alla sjunger medan han halar flaggan och viker ihop den enligt konstens alla regler. Sedan är det läggdags.

Toalettbesök görs i gula huset. Där har pojkar och flickor en varsin sida med en lång rad av torrdass bredvid varandra. En och annan pojke brukar klättra upp för den avskiljande väggen, som inte går upp ända upp till taknock. För att kolla in flickorna som sitter på dass. Kanske få en skymt av en och annan flickstjärt!

Alla barn hastar sedan mot tvättrummen. Där man får stå i kö för att komma fram till tvättställen, som löper längs med en hel vägg. När tvättritualen är avverkad är det pyjamas på och så ner i sängen. Mörkret faller och spökhistorier börjar berättas. Första dagen på vår efterlängtade sommarvistelse har gått mot sitt slut. Nya oförstörda dagar med blåbärsplockning och lekar väntar. Och inte minst båtfärd till affären i Stäk för att köpa lördagsgodis!