Den osten var starkare, väckte om nätterna allt
gruvligare drömmar ju mörkare höstnätterna
blev med ensamhetens gruvliga skugga överallt

hon hade gjort ost i fullmånens sken, för att få
ledigt dagen efter, - att gå på midommar dans



men snart slocknade elden i härden och oron i
blicken med den,
Hon log utan att känna efter, suckade och lät sig
vaggas med i takten av pulsen som ännu slog