________________________________

Jag kravlar genom svandränkta skyar

målar dödslögner av blodsgjutna tider

förargar intet mer ty dygden är sömnig

Tröttare än döden är tidens tands längtan

Du kastar glödhet lava och ber mig le

Striden fick en nystart igen

Jag förbannar helvetet i djupaste av mörker

Runt som tabletter av meningslöshet

famlar jag i den där gråskalan igen

Konstigt nog tycks jag förvånad att jag

lyckas bli bemästrad och förintad igen

Dina arga toner när jag gråter skyfall

Jävlas inte med mig mer

då kommer mina tårar falla som is över dig

Dimridåerna har gått ned åt helvete

_________________________________