Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skogsfamn

Nätterna galopperar förbi
som blanksvarta hästar
i en drömd vildflock.
Hovarna trummar flyktighet
och dimma.
Natten är så stor att jag svindlar.
Skogen smakar mörker och glömska.
Stigen framåt skimrar
vit som spindelväv.

När skogen öppnar sin famn för mig
vidgas mitt hjärta
och min hörsel.
Med örat tätt mot skrovelhuden
lyssnar jag på trädens tankar
och förvandlas för alltid.

Jag är ett skott på stammen
en blank ekoxe
en grön lysmask.
Något litet
som hör till.
Jag finns till
som allra mest
i skogen.




Fri vers av Rafmagn VIP
Läst 194 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-07-25 09:37



Bookmark and Share


  gunnnar nylund VIP
Bra vetja...en målande beskrivning som
skimrar i penseldragen.
2020-07-25

  Monika A Mirsch VIP
Så mjukt - så äkta: "Något litet
som hör till." TACK!
2020-07-25

    ej medlem längre
Tycker särskilt om det rofyllda slutet, lite som ett stilla sus i granarna. Kanske är vi alla skogsmänniskor, innerst inne?
2020-07-25

  Kajan VIP
Härligt levande! Att vara med skogen, inte i.
2020-07-25

  BenGust VIP
Människan som komponent i detta sinnrika system varuti skogen består av.
Svarta mustanger hovrar fram flyktiga dimbankar. Natten smakar skog.
Med örat mot stammen vidgas hörcentrat och man blir mottaglig för minsta vink. Mänskan blir en skoglig medagerande.


2020-07-25

  Briza media
Härligt förmedlad skogskänsla och medkänsla med skogens väsen.
2020-07-25
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP