Redan medlem?
Logga in
FasadMer eller mindre sjuka människor går omkring
i city och tycker att de är OK och ser helt OK ut, människor på högre positioner i samhället, samhället som vajar av och an i ett fullständigt obegripligt kaos i vilket folk hjärntvättas och drogas till att vara lydiga robotar som producerar yta och en skrikande tomhet och meningslöshet. Man skulle starkt och allvarligt föredra att vara en apa, för aporna är så mycket lyckligare och andligare än vi stackars människor som springer i våra ekorrhjul och kör i våra rondeller som inte leder någonstans. Vi måste vara den mest olyckliga och deprimerade djurarten i universums hela historia, och helt klart den mest destruktiva.
Se där kommer en kommunchef i den nyaste BMW:n. Han är alltid så översvallande snäll, vänlig och trevlig. Vad ingen vet förutom hans fru är att han misshandlar henne flera gånger i veckan, och att deras barn lider av svår panikångest och allvarliga psykosomatiska smärtbesvär. De bor i ett av stadens flottaste områden i en åttarummare. Kommunchefens klienter, de som är tvungna att vända sig till kommunen för att kunna få en bostad, flera av dem får nöja sig med att bo i minimala stugor.
Så ligger det till med kommunchefens känsla för respekt, empati och solidaritet. Vad det handlar om är att äga vanligt enkelt folkvett eller inte, men kommunchefen tänker överhuvudtaget inte i de här banorna.
Just den här dagen så har hans ständigt livrädda fru svår migrän och han skriker åt henne att sluta sjåpa sig och göra sig till för helvete! Deras 14-årige son sitter i skogen och sniffar kontaktlim för att döva ångesten. Den 18-åriga dottern knullar runt på youporn och annorstädes och går på tunga nätdroger.
Deras pappa putsar fullkomligt euforisk på sin underbara BMW. Han är notoriskt otrogen och mycket uppskattad och omtyckt i golfklubben. I den prydliga frikyrkliga församlingen är han med i äldsterådet.
Livet leker och frun försöker frenetiskt att sminka över sina blåmärken och verka glad och förtjust inför grannarna som kommer på middag. Hennes sorg ligger som en tät dimma i huset och hon vet att det är en stubintråd som ständigt brinner. Hon bedövar sig med alkohol och söker tröst och trygghet hos hundarna.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 194 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-07-25 19:17
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna |