Jag har sett många inlägg där man längtar "tillbaka"
Där man känner förlust och sorg över förändring
Det ger ofta en förstärkning av traumat och det man gått genom.
Jag vore en dåre att säga att såren inte svider och tar tid att läka.
Mycket av det är ju del av sorge-processen.
sorgen är ett sätt att bearbeta förlust, avsaknad och i viss mån förändringar man tvingats till.
Ordet Kris definieras olika men för mig är det när det sker något som rör om eller rubbar det vanliga livet.
Men det kan vara av både god eller dålig art, det påverkar oss ändå på ett väldigt grundläggande sätt och flera plan.
Det kan vara positivt som att börja en ny kurs på högskolan, en ny partner, bli kär.
Eller Negativt som att bli arbetslös, bli svårt sjuk eller skiljas.

För mig handlar det om hur det definierar vårt mående, självuppfattning och synen på vår tillvaro med omvärlden inräknad.

Ett sätt jag har anammat, på gott och ont, är att försöka, ja försöka, vara en aning pragmatisk..

pragmatisk

En som inte låter abstrakta idéer (känslor, ideologier, etc.) stå i vägen för möjligheten att åstadkomma något i praktiken

Synonymer: jordnära, realistisk, praktisk, funktionell
Antonymer: dogmatisk, idealistisk
Besläktade ord: pragmatik, pragmatiker
-Källa Wikipedia

Och som person så brukar jag definiera mig som jordnära, realistisk och praktisk så det var ju bra att det var synonymer...

Nå hur skulle detta vara till nytta i detta fall?
Jo.. Antingen ser man det negativa och bara förluster det som hänt och varit vållat dig.
Eller så kan man tids nog, när man bearbetat och förhoppningsvis, fått en aning distans både till det hemska och ser sig själv mer från sidan.
Min egna erfarenhet har varit att ibland ta till ett tredjeparts perspektiv.
Med det vill jag säga att inget är Binärt... svart och vitt.. antingen eller.
Ofta finns det en skala och en glidande bedömning.
Man brukar relatera till sig själv och ens egna intressen eller hur det drabbar en personligen.
Så nu sitter vi alltså här.. mitt i en livskris, en avgörande händelse eller förändring.
Det kostar energi, pengar, tid, blod och massor av tårar.

Hur kan pragmatiskt tänk hjälpa mitt i denna soppa?
Sorgen och känslorna har sin plats och sin tid.
Men förr eller senare måste vi inse att jorden slutar inte snurra ett ögonblick även om vi känner oss bedövade.
Så då kommer vi till nästa problem.
Vi ÄR vanedjur av naturen... Vi skaffar oss vanor och rutiner, för vissa är det rena döden att ens rucka på dem lite.
Nu kan vi inte leva som innan, bo som innan, jobba som innan.
Hela livet är i förändring och vi känner oss otrygga eftersom det mänskliga är fruktan för det okända.
Inte alla av oss är äventyrliga och vågar ta nya utmaningar på uppstuds.
Detta gör att man stannar i ett sämre läge man känner känns tryggare än ett osäkert nytt man inte vet något om än av rädsla för att det ska bli ännu värre.

Nu till VARFÖR jag skrev detta.
Jag har varit med i gruppen en liten tid och läst massor, komenterat en del, mer eller mindre bra ibland.
Men framför allt, lärt mig mycket om psykologi och mänskligt beteende.

Vi ser av naturen hellre det negativa än det positiva, mycket som en självbevarelsedrift.
Nu befinner vi oss i en ojämlik situation.
Vi söker svar, mening och förklaringar.
Eftersom vi har empati och tvingats stå ut, jämka, offra, ge och utnyttjats.
Vi söker en balans och rättvisa som inte finns eller har någonsin existerat.
Jag har dragit en jämförelse bland flera om hur det kan te sig rent praktiskt.
Säg att vi är ute och kör en vanlig solig sommardag, perfekt väder, stor bred väg, bilen i toppskick.
Vi gör allt rätt, bilen är besiktad, skattad och vi följer minsta lilla regel.
Helt plötsligt dyker det upp en risig kärra på vår sida av vägen, i hög hastighet rakt mot oss.
Vi väjer, försöker parera, ändå drar den andra bilen längs hela sidan på vår bil så att det uppstår skador.
Vi stannar och ur den andra bilen kliver en agressiv typ ut med en stor flaska öl som han halsar ur.
Innan vi hinner säga något börjar han skrika på oss.
Han beskyller oss för att ha prejat honom och kört in på hans sida av vägbanan.
Att han är full, vållande, kör med oskattad, oförsäkrad bil utan körkort och påverkad hör inte till saken enligt honom.
Även med en Dashcam,videokamera som registrerar vad som händer framför o bakom bilen, obligatorisk i en del länder pga alla försäkringsbedrägerier.
Med fakta och bevis fortsätter han beskylla oss och vägrar ta något ansvar alls.
Detta är realiteten med en narcissist.
De riggar alltid oddsen och förnekar det som inte gynnar deras sak.

Så i detta fall, går det inte att få vettiga svar eller förklaringar...
Vi drabbas vare sig vi vill eller inte.
Lite så är det när en narcissist kraschar in i våra liv.
Vi försöker se nån logik i en ologisk situation vilket får oss att må ännu värre när vi inte kan få klarhet.

Så till min poäng...
Vi betalar dyrt för vår kunskap och erfarenhet.
När vi nostalgiskt tänker tillbaka och längtar till förr, då glömmer vi att vi nu har mer kunskap och erfarenhet än innan.
Med dagens kunskap skulle vi inte tillåta samma sak att ske, till 99% igen, man ska aldrig vara för självsäker.
Så ja det har kostat och svider... men så länge vi lever kan vi göra något bättre av det vi har framför oss istället.
Jag tror på att livet handlar om att lära och dela med sig kunskap.
Därför försöker jag hitta något att ta med ur eländet, kunskap och nya insikter.
Kanske inte vara lika beroende av andra, deras tyckande eller åsikter.
Våga stå på egna ben, mera vuxen mera mogen, mer i insikt om sig själv.
Det hindrar inte att man har dåliga stunder, svackor av svaghet bara man tar lärdom om dem och lär sig vad som orsakar dem.
Det är läge att bryta den svenska vanan att hellre bota symptom än att gå till kärnan av problemet och få ordning på torpet.

Att se tillbaka är ok bara man ser allt, det är lätt att ha ett selektivt minne i ren självbevarelse.
En Narcissist kommer aldrig ändra på ett "vinnande koncept".
Du måste mota Olle i grind och neka Narcissisten dess supply.
Fokus ska vara på dig själv, dina egna behov och läkning.
Tids nog bygger du en ny sfär runt dig där du respekteras och älskas villkorslöst.
För varför tåla något från en så kallat närstående som du skulle totalt vägra från en komplett främling på stan??
Vi ska ta med oss det positiva i det vi kan finna och vara glada för att vi kommit till insikt och har vuxit som människor.
Tyvärr innebär det ibland växtvärk med.