Det är redan natt över vattnet. En sommar är över och jag lägger mig till ro över ditt bröst. Jag undrar när du ska sluta skava. Hur lenar man ett barns ilskna tårar, hur sjunger man med hjärtat vid en kärs kista och hur tröstar man sin kvinnas sårade stolthet.

En gång letade du pärlor i skal en bit under vattnet. Kanske såg jag på med förundran, med stolthet hur du dök i det svarta vattnet och ändå förstod du aldrig hur viktig du var. För mig.

Det är redan mörkt över sjön, och jag hör hur någon kular från andra sidan. Det är nya toner och jag vill lära mig allt det du vill lära mig. Sjung mig dina sånger, älskade.

Du är ren, som sand som sköljer det sista ur pärlemoskalet. Jag är ren, som de klara tonerna som når våra öron från olika håll. Och du, jag ska alltid älska dig.