Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt med försök till uppbrutet språk (inte mycket) med en ökande, desperat ton mot slutet. Så få adjektiv som möjligt, bara kliniska beskrivningar av kroppen.


Faller sönder

Jag vaknade med en tyngd på min kropp
kroppen som låg på min höll mina lår åtskilda
händer höll mina handleder mot marken och armarna böjda bakåt
jag öppnade mina ögon och kroppen som låg på min log och leendet sade du vet vad som väntar och jag visste vad som väntade




Fri vers av Nem
Läst 788 gånger
Publicerad 2006-07-12 13:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nem
Nem