Redan medlem?
Logga in
En dikt med försök till uppbrutet språk (inte mycket) med en ökande, desperat ton mot slutet. Så få adjektiv som möjligt, bara kliniska beskrivningar av kroppen.
Faller sönderJag vaknade med en tyngd på min kropp
|
Nästa text
Föregående Nem
Senast publicerade
Retorik Världen var stängd Tågresa Osynlig Tomhet Barndomsminnen Fackföreningsvisa Sanningen Se alla |