Upprinnelsen till denna fråga står att finna i ett gräl på självaste julafton.
Moster INGA som jag uppriktigt hade lite svårt att gilla men som måste för släktfridens skull också bjudas med till julfirandet ; julhelgen skall vara och är väl i stor utsträckning en familjehögtid och att underlåta bjuda in en äldre ensamstående släkting är inte bara ett etikettsbrott det är faktiskt ett brott mot all anständighet. Alltså bjuds moster Inga in. En nackdel med moster är att hon är ganska nervöst lagd. Denna nervositet tar sig lite i uttryck av en alldeles för stor pratsamhet. Att påstå att hon pratar som ett vattenfall är kanske att överdriva lite men bara lite. Vad jag hade svårt för var nog mer de många kommentarerna som i en hel del fall, enligt mig, var onödiga och poänglösa; tillkom detta svärjande utan anledning.
Kommer så stunden för utbrottet. Jag ligger mätt och slött halvsovande i ett angränsande rum. Barnets moder tillhåller det olämpliga i att svära i ett ungt oskyldigt barns närvaro. Denna näpst var för mycket för gamla Inga hon drar in luft och lyckas ladda ett helt livs kvinnliga livsmisslyckanden och besvikelser i några få meningar, varur jag fick höra det mesta och det bästa. -Det skall vara så märkvärdigt med edra akademiska betyg men ni vet inte vad en sumprunkare är. Och där låg jag akademiker och visste inte vad en sumprunkare är. Jag kände mig som spetsad på en pil och det var definitivt inte amors pilar. Sedan den dagen kom jag att gilla moster Inga lite bättre. Hon dog i sömnen några år senare barnlös och utan den utbildning som jag avgjort tror hon hade intellektuella förutsättningar att klara Hon var egentligen ganska smart men dåtidens ekonomiska förhållanden omöjliggjorde högre studier. Och kanske det mest tragiska var Hon fick aldrig veta vem hennes biologiske fader och de som hade kunnat berätta har alla tagit sina hemligheter med sig i sina gravar. OH tempora oh mores. Jag kom definitivt att gilla moster Inga bättre efter denna incident. RIP moster Inga.