Mina vänners ögonstenar är svart onyx
med irisar som tunna ringar
och söndertuggade kinder.

Deras skratt klingar
fyrtioåtta timmar,
skymningen och gryningen
har kommit och gått
och kommit och gått.

Gyllene plåster i horisonten
slingrar sig om varandra omlott.

Jag fick en prisma
med alla nyanser av himlafästet,
det gör det värt
att stanna vaken för länge på efterfester.


Mitt livs längsta dag
här finns inte tidens lag
inga timmar eller sekunder
bara avgrunden
och jag.