Det är April. är naken 

De instängda rummen talar 

med röster hesa. Själv ser 

jag er genom dimman den jag 

misstänker du klär dig i 

den unkna lukten instängdheten 

du du som för den över allt du 

omges av och möter 

ditt bröllop dina barn mitt barn 

det liv vi trodde vi var värda 

våra händers trådar atomerna 

i lederna i blodets ådror 

minns oss. Där bor en bit av 

evigheten dess hav dess sötma 

Din värk i korta ögonblick 

varje vecka kanske varje dag 

våra händer de som alltid följer molnen 

döljs i fickor i en tanke vi slår bort 

inte riktigt riktigt här