Min far var en mystisk, märklig ibland svårförståelig man.
Som barn lärde jag mig snabbt att "läsa av" honom,
bra dagar och dåliga dagar.

Han kom från Tyskland till Sverige i början på 50 talet
som fattig flykting, med ett enda syfte i sitt liv,
att hitta ett arbete och få ett drägligt liv.

Han kunde inte ett ord svenska, men lyckades ändå
göra sig förstådd och få ett arbete i en gruva långt
in i de Dalsländska skogarna.

Han bröt järnmalm långt under jorden, ett mycket tungt
och ibland farligt arbete, men han var en uppskattad
arbetare som arbetade hårt och planenligt.

Dessutom hade min far dolda talanger, det fick jag veta
av en slump när jag i vuxen ålder stötte ihop med
gruvingenjörens fru från den gruva där pappa jobbade.

Hon berättade att han var en mycket uppskattad och arbetsam
arbetare, och att han på sin fritid hade byggt ett litet enmotorigt
flygplan till hennes man, så han kunde flyga mellan två gruvor.

Ja hennes man var ansvarig för båda gruvornas drift,
han behövde snabbt kunna ta sig till och från dem,
och hade sedan tidigare flygcertifikat så flygplanet togs glatt emot.

Edwin som min far hette hade tidigare träffat en flicka som skulle
bli hans fru, nämligen min mor, en ung dam som var distrikts-
mästarinna i jitterbugg, och som snart fanns i hans liv.

Där djupt inne i de Dalsländska skogarna föddes sen en pojke och
en liten dotter, jag... mitt liv började på Avesta BB, och sen vidare till
den lilla gruvarbetarstugan i skogen, utan el och rinnande vatten.

Allt kunde ha varit frid och fröjd, men min far råkade en dag
ut för en sprängningsolycka och fick en fot krossad,
det blev en lång konvalescens för honom, och han miste jobbet.

Men min far gav inte upp, han var bestämd och sökte nya vägar,
vi flyttade till Tyskland och bodde där en kort period
för att sedan flytta tillbaks till Sverige igen till en liten 1a med kök

Omställningen var stor och tvärt.Men det visade sig att min far
hade lyckats spara pengar under sina gruvår och nu hade fått
köpa en tomt i en söderförort, där han skulle bygga sitt eget hus.

Han hade också efter idogt sökande fått ett nytt arbete som
takläggare på ett stort företag, vilket passade honom utmärkt.
Ett tungt kroppsarbete som krävde sin man, och han trivdes.

Huset byggde han sedan med sina bara händer, en villa på fem
rum och kök, bastu i källaren och ett hobbyrum till honom.
Lyckan var total tror ni, men så var inte fallet tyvärr.

Min mor hade börjat visa intresse för en religiös grupp,
och hon förändrades till någon som min far inte kände igen,
ty han var sedan kriget en stor Ateist, utan någon Gudstro.

Åren som kom och gick blev inte det liv min far sökte,
min mor blev mer och mer bunden kring de "lagar och förordningar"
som den religiösa gruppen ställde upp, och äktenskapet knakade.

Som barn kunde jag se och känna att min far var olycklig
och min mor hade nu blivit totalt känslokall, vi barn som nu
hade blivit tre stycken, min storebror jag och en lillebror,

vi for illa, då mor och far ofta hamnade i dispyter på grund
av min mors ständiga gnat på min far om att han också måste
sälla sig till den troende skaran mor valt att "döpa in sig i".

Min far försökte i det längsta göra sitt bästa och tillfredställa
min mor och hennes önskningar i livet, men vägrade anta
en Gudstro han inte kunde förlika sig med, och det blev skilsmässa.

Här slutar nu min berättelse om min fantastiske far som
numer inte finns i livet, han lämnade det för sju år sedan
då hade han sålt sitt livsverk, huset och var mätt på livet.