Mot solen glimmar mälarbottnen,
tindrar stundom till
Ett Ingen annanstans på jorden
kännage sig vill
Om aldrig nycken som du födde
i din grå tristess
fått dig att vandra genom skogen
på din lycka leds
till guldet i Neptunus kruka
snudda vid hans port,
vad hade du den sköna dagen
annars sett och gjort

När kotten faller dövas dunsen
av dess moders barr
i mullen, mjuk som hällens mossa
frisk som strandens starr
begynner livet eller slutar
Vad som än må ske
blir guldet ditt så långt du mäktar
vågors brytning se
Det brända bortom dungen äger
ingenting som du
Du känner all dess rökdoft, som i
luften sväller nu

På ön du fann har hjältar stupat
eller var de det
Hur mycket du än läst och undrat
ringa blott du vet
Dock, om du kunde resa bortom
tidens dimridå
så skulle kanske du förnimma
kanske mer förstå
att guldet som i vattnet glimmar
fröjdas åt din stund
som åt de trägna kämperopen
genom öars sund.


17/7 2020