Dyningen smeker

den solvarma stenhällen

drömmer sig bort från

karga höstnätter njuter

av ljumma vindars lek

med tankarna på

dig helt nära andas in

sensommarkvällen

på väg in i skymningen

under martallens grenverk

vaggas han till sömns

enslingen på ett öde

skär så när ändå

fjär älskar hon han håller

kär med en helt annan man