alla vet inte men klart att till mina vänner jag sagt det/
det var nära att sluta i början, navelsträngen runt halsen/
förlossningen tog 18 timmar, mamma kämpade tappert/
går nog inte ens förställa sig mammas rädsla av tanken/

som lyckligtvis inte hände måste vart kärlekens krafter/
som tog mej hit till henne där jag blev älskad så vackert/
förstfödde sonen ja han fick namnet Sebastian/
och för kärleken jag fått och får är jag för evigt tacksam/

nu har det gått 34 år men jag tar inte livet för givet/
har vart nära att försvinna många gånger under den tiden/
förlorat många vänner en av dom var min broder Kim Tiger/
känns fortfarande overkligt att du ej är vid livet/

men jag vet att du väntar på mej på andra sidan/
så vi åter igen kan kicka rhymes och lattja med guran/
bror du fick mej att inse att jag borde sluta missbruka/
och inte lämna detta livet utan fortsätta kämpa/



vers2
genomskinlig öppen bok insidan utåt/
inåtvända taggar blödande fanns ingen utgång/
min själ kändes svart dränkt i sprit och stesolid/
hon hotade att dra fan hon palla inte mer/

Panikångestattack, ville inte leva utan henne!/
Så jag tog sats och kasta huvudet igenom fönstret/
blod överallt någon cm från blodpulsådern/
kunde ha förblött på plats, så sjukt dumt och korkat/

lindade huvudet med en handduk och poppa en morfintablett/
ringde ambulans men började bråka med dom sen/
så jag ringde mamma efter skjuts till sjukan/
men när hon och brorsan var framme så krylla det av snutar/

dom släpade mej in i bussen bankade mitt blodiga huvud mot rutan med/
sen blev allting svart men det var inte där det slutade/
sen blev allting svart men det var inte där det slutade/
sen blev allting svart men det var inte där det slutade/