Vissa nätter bär vi
inte namn eller åtbörder
inga ansikten längre
– alla människor som jag älskat
tills de inte längre varit ensamma
och lämnat mig
har flätat samman sina hår

vid gärdsgården till stranden
går ett träd med stammen vittrad
och barnet som ser ut ur håligheten
påminner om glädjen eller döden
det finns ett annat språk
på alla språk
det finns ett alfabet i sanden

vi bär en längtan
efter denna längtan
svart och skummande som haven mellan oss