Silkesmjuka vågor på dyningen skiftar i grönt
rullar makligt fram i evig rörelse.
Det knirkar i skrovet, seglen slänger hit och dit
Storm storm, vad är du, jag längtar efter dig

Himmel och hav blir svarta, det blixtrar i fjärran.
Rytande är den över oss, seglen blir spända som som bågar.
Skummet på vågtoppen ryker, blåser bort
i en virvlande dans.

Sakta lägger sig vinden
dyningen blir kvar, seglen slackar,
viskar till tusende sjömäns grav
gungar de drunknande till evig vila.