Han sitter ner när han läser mig 

kväll efter kväll 

läser mitt liv

läser mig från morgon till kväll

läser mig mellan orgasmer och

planeringar vardagen han

längtade efter så intensivt att

han trodde hämnd skulle ge

honom lyckan 

som om jag någonsin brytt mig om 

titlar som om du inte dog för mig 

redan då som om jag inte redan då

förstod vidden hos er 

din förvridna otillräcklighet som hade 

lärt sig något av mig 

som aldrig någonsin förstod när det var 

dags att fråga 

hur ja hur otillräcklighetens väggar syntes 

hur kunde göra, vara 

hur min rädsla formades med dig 

tankarna om framtid 

som aldrig kunde drömma om att fina 

pojkars raka typ av liv kunde vara farligt 

snäva  för vi var oslagbara och det ni 

inte klarar 

där slutar stigen. Offrets jävla skogar 

ord som otillräcklig 

här sitter livet framför dig det starkaste 

och du formligen säljer ut det medvetet 

jag kommer aldrig få och den där skitmeningen 

rimmar så illa med förlängningen att inga 

landskap bör målas. Kan målas. Får målas. 

Titel längd. Den egentligen störde av oss två. 

Kappan som sluter sig för vinden. Foten som 

inte vill minnas knäet. Allén som försvinner 

bakom oss. Kroppen som aldrig trycktes upp 

mot väggen. En karriär så förväntad att något 

annat uppriktigt hade gjort mig förvånad. 

Ord som sägs utan empati. Den andre. 

otillräcklighetens ansikte.