Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kritik av romantikens dikotomi mellan hjärta och hjärna.


Dualitet


Jag står med mitt hjärta i den ena handen och min hjärna i den andra handen, och mot vindens rytm svänger jag fram och tillbaka mellan dröm och intellekt.

Oavsett hur mycket jag än försöker förblir jag aldrig balanserad: sett från vänster är jag ett nummer; betraktas jag från höger är jag en dikt.

Mitt brusande huvud är full av uppfattningar som min lutning inte kan röra; och vad mitt hjärta säger till mina läppar har min hjärna aldrig förstått.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Koloristen
Läst 89 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-07-31 13:10



Bookmark and Share


  WyS VIP
Bra reflektion!
2020-11-22

    Solweig Jansson VIP
Det kan nog likaväl betraktas som konflikt mellan de båda hjärnhalvorna - vårt medvetande och omedvetna !
2020-08-03

  alicja lappalainen VIP
Descartes problematik
2020-08-01

  Staffan Nilsson VIP

Vacker gestaltning av en alldeles onödig konflikt.
Hjärta och hjärna har inget otalt med varann.
Bara om vi vill det ...
Det är nya tider nu!

2020-07-31

  Ulf Carlsson VIP
Nyktra treradingar om den nuvarande "romantikens" tudelning i fantasi och intellekt, förnuft och nostalgi, vetenskaplighet och längtan.
Artonhundratalets romantiska storheter inom poesin sammanförde medvetet en ideologiskt platoniserande idealism med klassiska, ofta antika, versformer. Deras dikter var inte dualistiska på samma sätt som dem vi upplever, vi som tillhör dagens "romantiker". Vi kan nog lättare identifiera oss med den splittrande "dualitet" som dina strofer antyder, än det ideologiska budskap som t.ex. Tegnér, Rydberg, Stagnelius och Geijer predikade i sina vackra dikter.

2020-07-31

  Kajan VIP
Bra om det mätbara och det omätbara.
2020-07-31
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen